Några till cyklister anlände ön igår och idag var det stort gäng som drog iväg. Jag å Johan startade lite tidigare för att hinna med, ja Johan har nog hängt med han tyckte nog bara synd om mig. Vi väntade på toppen av Gallilea så vi fick se målgången, på vägen upp blev jag nästan omkörd av en tant med cykelkorg med elcykel, tur dom stannade och tog kort, ingen större merit bli slagen av en sån.
Satan vad dom tränade killarna i flugviktsklassen körde som trimmade duracellkaniner, jag hade en liten förhoppning att Viktor Brännmark skulle varit med och visat skidmusklerna men dom drog en annan runda tyvärr.
Själv så avböjde jag att följa med de andra nått mer och drog en egen runda med ljudboken. Passerade nån form av cykeltävling vid Nygrensbacken men jag platsade nog inte där så jag lallade vidare till min favoritstigning Soller. Körde allt vad tygen höll och presterade väl en dubbel så lång tid i backen mot mitt rekord, iofs vet jag inte vad jag haft för tid men det kändes grymt segt, som om att köra lodrätt upp med en skottkärra med grus som ryggsäck samtidigt som nån fipplat med bromsarna och fyllt benen med bajs. Cykling är en viktbaserad sport helt klart.
Tog ett kort och rullade hemöver, gasade i Nygrensbacken också men det gav ingen större fartökning, jag blev bara tröttare.
Lite glömsk var jag allt, trodde inte det skulle bli sååå långt som 11 mil. Fick stanna å tanka energi på en mack i form av en nostalgi Gatorade och snickers. Fick vila middag en stund efter duschen, känner mig som en överkörd handikappad myrslok just nu men det går säkert över innan sommarn är slut om jag har tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar