Söndag kväll är tenniskväll med grabbarna. Lite blandade övningar med en massa bollar, kul som fanken. Tyvärr så blev gubben tydligen trött och orkade inte lyfta fötterna så jag snubblade på baslinjen och vek mig själv över min fotled samtidigt som jag typ råkade bita mig i foten och fick höra ett obehagligt kraschande ljud. Tog inte så ont, har ju en viss vana av att vika mina fötter så jag rullade med som en katt i fallet och ropade på Jonas och snabbt som ögat halade fram elastiska lindan ur väskan. Inom en minut var fotleden hårt lindad och högläget intaget. Vet inte om det var den snabba insatsen eller om jag överdrev min skada, men ljudet som kom från fotens innandöme var inte skönt för ett tondövt öra.
Idag måndag så var det otroligt stelt, men det har mjuknat mer och mer under dagen så det var nog inte riktigt dags för amputation vid knäleden ännu som står på agendan. Tar det med förnuft och linkar vidare så får vi se när det kan tänkas bli träningsdags igen. Tur jag inte satsar på nått, då gör ju sånna här avbrott typ noll och intet egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar