Det började bra, det gick rakt och förhoppningarna var stora och framtidsutsikterna goda. Redan då jag tänkte den tanken så började utförsbacken och den rullning som hade börjat var svår att stoppa. Inget stämde och humöret sviktade, några yttringar i vredesmod lugnade sinnet ett par snäpp, spänningarna i käkmusklerna var tämligen påtagande. Efter en välbehövlig paus efter 2 timmar så greppades nya förhoppningar men de grusades direkt. Sen helt plötsligt som en blixt från klar himmel så fanns flowet där, precis som om det aldrig varit borta, jag kände mig ostoppbar och glädjen började krypa upp till ytan för att direkt slås ner i skoskaften igen. På slutet så fanns inget att rädda och jag fann ett avslappnat tillstånd och då dök den upp igen, den där känslan att det är är hyfsat lätt ändå.
Efteråt infinner sig direkt en önskan om att börja om och längtan efter nästa gång är total, man bara vill prova lyckan igen, för varför skall det vara så infernaliskt svårt, det kan inte va det det måste gå bättre.
Ifall ni inte hajat det redan så har jag spelat golf igen, vill ni inte uppleva ovanstående känslor, börja inte detta grymma och svåra spel, ni är varnade. Men oj så kul det kan va ibland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar