tisdag 27 november 2012

Rannsakning

Vad vill jag med min träning egentligen. Ja inte är det att bli bra, det kom jag fram till direkt. Lutar mer åt att bli lagom, så där meningslöst obra på mycket. Vill gärna cykla så där lagom fort på en mil eller två, vill kunna kuta så där lagom fort på en mil, så där lagom fort på skidor, lagom bra i bollsporter. Anledningen tror jag begränsar sig till att jag inte har lust att hänge mig åt en sak för då antar jag lusten att anstränga sig skulle klinga av rätt fort då. Just nu är den redan väldigt låg och har så varit ett bra tag. Har försökt hitta lite ljuspunkter och lyckats lura mig själv med en oherrans variation, som tex en monstervecka med 16h träning. Pest och pina att genomföra men ändå njutbart på nått sätt, kanske för att jag visste att efterföljande veckorna skulle bara bli fåtal timmar.
Cyklingen har varit det stora fokuset ett längre tag men nu verkar det som om det gjort sitt. Det var Häggan som fick mig att uppmärksamma vart det är på väg då vi sammspråkade på Skyltsöndagen. Då han nämnde cyklingen i Björnberg som Per drog ihop, om jag var där. Vilket år tidigare som helt skulle jag säkert hängt på, men jag hade noll och intet sug på nått sådant nuförtiden, kom på mig själv att senaste gången utecykling var på tapeten var nog Storkanisracet, och det är ju ett bra tag sedan. Skylla på temperaturen ute kan man nog inte göra. Jag har till och med laddat pannlampsbatteriet, jaja Per tjatade på mig ett par veckor innan jag fick tummen ur, men till vilken nytta, det är fortfarande fulladdat och oanvänt för året.
Vad ska jag göra åt detta cykel "tapp" då? Inte ett skit, det blir vad det blir helt enkelt. Inga måsten och inget att sträva mot, ta dagen som den kommer helt enkelt. Jag ser det som välbefinnande motion tillsvidare, det kanske går över eller så lägger man ner. Inget att oroa sig över. Jag har slutat läsa cykel nyhetssidor, jag har slutat vara in på cyclecomponents, CRC och Bike-discount vara och varannan dag, har slutat bry mig om cykling på TV, kikar aldrig in på Happymtb längre, cykeltidningen Kadens ögnar jag igenom, skall inte förlänga abonnemanget, nya svenska cykel tidningen jag beställde i somras, verkar då inte komma ut så ofta eller så kommer den inte alls, har ingen koll när den senast kom ut och bryr mig inte så hårt heller. Ganska skönt att ta det lite med en klackspark så där lite lagomt soft, göra vad som faller in.
Det jag inte kan förstå dock är hur jag kan vara snabbare än Mazze på Amstel Banan, helt orimligt mot en träningsnarkoman (inget ont menat), jag får skylla på att trainern är galen eller att jag hade tur.
Nåjå var sak har sin tid och nu är det Lunch!

7 kommentarer:

  1. Hmmm! Trist det där med tappet tycker jag...
    Sen så är vi ju olika som individer så det är kanske så att du gjort ditt vem vet!
    Att du är snabbare än mig tycker inte jag är konstigt i sig, du är inte alls så dåligt tränad som du vill ge sken av min vän ;-) Hänger man med mig å Kent i Arcus som du gjorde så är man tränad, basta!
    Hoppas du ser ljuset igen, om inte lycka till med vad du än hittar på! :-)

    SvaraRadera
  2. Jag tycker det är jättekonstigt, cyklar ju knappt
    Men är jag snabb (som du säger) utan att behöva cykla så mycket så tackar jag å tar emot...
    Ja ärligt var det inte så där jobbigt i Arcus heller, nu drog jag ju inte så mycket, bara en stund på första 20:an, jag tror det mest var tur eller nått

    Sen ska vi inte missförstå texten, cykla kommer jag göra, mallis ska jag till (längtar redan efter backarna), men nått uttalat mål eller satsning finns ej på kartan, och då går ju intensiteten ner i träningen omedvetet (och medvetet), cyklar mest då det passar så att säga

    SvaraRadera
  3. Snabb är du det vet jag, har ju sett dina spurter när du vill... Att du tyckte det var ok i Arcus talar ju sitt tydliga språk! Vältränad liksom! :-)
    Sen är din träning en helt annan än min, den är allsidig... Min är enkelt uttryckt tempo betonad helt å hållet! Man blir bra på vad man tränar... Jo jag förstod liksom att du inte lägger av men det känns tråkigt att du inte ser några cykelmål i horisonten :-(
    Men den känslan kanske kommer åter...

    SvaraRadera
  4. Hmmm...Stefan, om jag inte kommer ihåg fel, så var väl målet (moroten) för dig att cykla MTB Vasan 2013!?
    Lägg upp en plan med schyssta MTB tävlingar för nästa säsong. Fösta riktiga tävling på nära håll är nog krafttrampen 50km i Skellefteå i början på juni (har inte sett datum för 2013 ännu)
    Skitrolig tävling!

    Behöver du en morot så utmanar jag dig på det loppet :-)
    /Håkan

    SvaraRadera
  5. MTB Vasan, var nog mer en genomföra, och då behöver man inte va så bra tränad. Göra en bra tid står jag nog för långt bak för att ens fundera på...
    Sen har jag ingen biljett ännu, så det känns inte så där verkligt ännu

    Jag är redan slagen, nån MTB åkare är jag inte...men tack ändå..

    SvaraRadera
  6. Att då och då fundera igenom sin träning och vad man vill med densamma är nog både oundvikligt, men framför allt nödvändigt för oss alla. Oavsett nivå. Du har tidigare i nåt inlägg också berört hur mycket tid man är beredd att lägga ner på sin träning. En inte helt oväsentlig faktor och naturligt kopplad till vilka (idrottsliga) mål man ska sätta upp och framför allt kopplat till vad som är rimligt utifrån familjelivet(om nu nu, som du och jag, har en skock barn). Det är kanske lätt att sätta upp för höga mål som man sen ska känna sig missnöjd över då man inte når. Helt enkelt för att målen är orimliga.

    Fundera vidare, du kommer säkert fram till nåt bra i slutändan. Frågar du mig är huvudsaken att man har KUL när du tränar, att man mår bra och kan känna sig nöjd. Sen om det innebär ett tufft cykelpass ena dan, en skogspromenad andra dan och en tennismatch nån annan dag spelar mindre roll tycker jag.

    Sen så är du ju bevisligen vältränad och har en grymt bra grund att stå på. DET ska du vara nöjd över tycker jag.

    Ha det gott
    /Daniel

    SvaraRadera
  7. Jag är har samma tankar som dig. Sätter man FÖR höga mål och inte når upp så är det en motivationssänkare i stora mått, i vart fall för mig. Då blir man som besviken dubbelt upp enkelt förklarat.
    Nä som jag skriver i nästa inlägg, släpp sånna tankar gör bara det som faller en in och det som är kul. Sen om det är ett stenhårt intervallpass eller gå en promenad i solen eller cykla runt en sjö på 23h, skit samma, rpecis som du skriver.... Vi är för gamla för att sikta mot stjärnorna och hamna i trädtopparna.

    Sen så tackar jag för possitiva orden, får kanske omvärdera, men jag känner mig långt från vältränad. Ibland så tror jag nån kärring med korg kommer ropandes "håll höger" och cyklar om.
    .
    Tror ibland motivationen och inställningen är min stora fiende, men jag har alltid varit en sån som inte ids ta i om jag fått för mig att jag inte ska göra det. Många motionslopp och träningar jag inte brytt mig så hårt om utgången och gått imål "utvilad" (och less). Svårt lära gamla hundar sitta :-)

    SvaraRadera