Dipp depp

Läser en del andra bloggar och många verkar ha en stor dipp just nu och jag förstår dom. Även fastän dom inte själv verkar veta varför motivationen tryter så vet jag en stor del i det hela. Dopingen som kommer upp till ytan, så jäkla tragiskt, är ju inte klokt som det varit, jag blir själv tokdeppad att läsa om skiten, varför liksom lägga en massa tid på denna svarta sport. Nu tror jag med en dåres envishet inte att det bara är cykelsporten som haft dessa problem, men då testerna för oss på två hjul varit och är så pass mycket mer i antalet än andra sporter så hittar man ju också mer positiva fall, men likafullt totalt galet stor misär just nu. Hur skall man få bukt med det? Verkar ju som om man kunnat dopa sig hejdlöst fritt och trots alla tester så har man sluppit förbi, hur är det möjligt, är testerna så kass så att det mer slumpen som avgjort resultatet. Se på Big George, dopad under många herrans år och ändå inte varit nån riktigt världssjärna, men likafullt aldrig påträffats dopad på test. Leipheimer likaså, så jäkla tragiskt. Bara lägga ner skiten eller så får man vända på det helt enkelt och se det glädjande att man numera är närmare proffsen i prestation hel enkelt, dessa monsterwatt som presteras tidigare görs inte längre, samtidigt som jag själv ökar nått watt här och där, skillnaden minskar rejält, och det fort... :-)
Men är vi alla i vår närhet dopingfria, förmodligen inte, nu sticker jag kanske ut hakan, men skulle man veta sanningen tex på VSM så är säkert en del med i träsket. Man får helt enkelt jämföra med sig själv för att få veta hur bra man är och kan bli...eller så tränar man bara för välbefinnandet, det verkar trevligare på alla plan...